Förintelsens minnesdag.

Idag är det förintelsens minnesdag. Det är en minnesdag för alla de judar som förintades av något som vi onekligen kan kalla ondska. Det var en ondska som i ett försök att förädla mänskligheten snarare skulle ha förpestat den.För mig är förintelsens minnesdag också en dag att minnas den förintelse som varit mänsklighetens skugga. Det som förbryllar mig är dock människans oförmåga att se sin egen ondska. Vilket också är en orsak till att något så hemskt som förintelsen kunde inträffa.

Vi kan aldrig rättfärdiga onda handlingar. Gärningsmäns dåd relativiseras allt för ofta. Vi behandlar gärningsmännen som om de egentligen vore offer. Skall vi då reducera alla onda handlingar eftersom alla bara är offer för sina omständigheter, för ingen människa kan ju vara verkligt ond? De verkliga offren hamnar dock i skymundan.

Jag tänker såhär: ingen människa väljer att vara ett offer, men alla förövare har valt att vara förövare. Det finns alltid en annan väg att välja än förövarens. En tid där förövaren får hjälp och offret glöms bort, kan bara benämnas som ond.

Det finns en kraft av förintelse i människan, som vi kan se genom historien. De flesta av de tidiga civilisationerna hade människooffer som norm, bara se på Rom, Babylon, Azteekerna, Kina, Vikingarna osv. Inte heller ovanligt med offerriter där oskulder våldtas och mördas. Den Islamiska Staten bär på samma mantel.

Från Judarna har vi fått ett annat sätt att tänka. Enligt Karen Armstrong som skrivit Historien om Gud så skilde sig judarna från de övriga civilisationerna där människooffer var vanliga, Jehova krävde inte människooffer och judarna skapade också det första välfärdssamhället. Mycket av vårt västerländska arv kommer från judarna. Det är ett arv av barmhärtighet och tron på alla människor grundläggande har samma värde.

Idag ökar dock den antisemitiska förintelseförnekande retoriken. Antisemitiska teckningar som är identiska med 30-talets nazistiska nidbilder sprids på nätet. Enligt vissa konspirationsteorier utpekas Israel som skaparen av Den Islamiska Staten. Judar har inte varit totalt oskyldiga lamm genom historien men det rättfärdigar ingen antisemitism. Utifrån politikers uttalanden och medias vinklingar så används det olika måttstock på judar och andra folkgrupper.

Vår tid som är skadad av postmodernism har svårt att tro på ondska, eftersom postmodernismen varken tror på någon sanning eller något absolut så finns inte heller någon verklig ondska. Vi kanske lever i en sådan falsk trygghet att vi blivit avtrubbade? Många unga tror att de lever i en rosa tuggummivärld där alla egentligen är goda och det viktigaste i livet är karriären och upplevelser, de är skadade av överdriven individualism och relativism, de tror att vår tids trygghet och förutsättningar är eviga, men alla civilisationer går i sinom tid mot undergång. Det är svårt att tro på och förstå Nazisttyskland och Den Islamiska Statens ondska, vilket är ett hot mot vår förljugna verklighet, men det är en reell del av verkligheten. Och att förneka förintelsen, förintelsen som varit mänsklighetens ständige följeslagare, det är likgiltighet, ignorans och ondska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s