En nyansering av mitt medverkande i Den Enda Sanna Vägen.

Jag var med i det sista avsnittet av ”Den enda sanna vägen” där jag pratar om Livets Ord. Framställningen blev inte som jag väntat mig utan blev fragmentarisk. Jag har ofta vågat tala öppet om min syn på Livets Ord men jag tänker fokusera på varför jag inte blev nöjd med programmet.

Jag är trots min frispråkighet naiv. Jag fick intrycket att programmet skulle handla om alternativa livsåskådningar och ville beskriva en nyanserad bild av Livets Ord. Jag ville nyansera synen inte som en sekt eller som en perfekt kyrka. Jag tror inte de som blivit skadade blir hjälpta av svartmålning. Jag minns inte allt från tre timmars inspelning men jag ser idag på Livets Ord med viss tacksamhet, det goda har jag bevarat och det onda har jag tagit lärdom av. Jag blir också väldigt förvånad över den ointressanta fokuseringen på Ulf. Jag har aldrig ogillat Ulf och även om det finns en övertro på Ulf så ville jag förmedla en rättvis bild.

Jag ville vara en röst för alla som farit illa, visa att de inte är ensamma. Jag berättade helt öppet om min tro, mitt möte med Jesus som jag fått på Livets Ord, där jag föll i anden. Jag är övertygad om att det var Jesus och att han verkar på Livets Ord. Jag ville visa att man kan lämna ett sammanhang utan att tappa tron och utan att vara bitter. De filmade också i mitt rum där jag har Uppsalas minsta ”kyrka”. När jag fick se resultatet blev jag besviken, för de hade utelämnat det jag tyckte var viktigast och tagit meningar ur sin kontext. Dokumentärens titel ”Den enda sanna vägen” gör mig ledsen för det anspelar på Jesu ord ”jag är vägen, sanningen och livet”, något jag tror på.

Jag tycker att Livets Ords skola var bra, jag hade många kärleksfulla lärare och klasskamrater, men jag kände mig i långa perioder utfryst och annorlunda. Dock upplever jag att i många kyrkor kan lojaliteten mot samfundet vara viktigare än att älska människor och en risk finns att man dyrkar samfundet mer än Gud. Jag är skeptisk till samfund och jag tror på en kristen gemenskap utan etiketter. Jag blev på LO med tiden hämmad och jag anser att jag gjort rätt i att gå vidare.

Det finns många problem på Livets Ord som påverkats av tidsandans glättighet, karriärism och ytlighet. En kyrka måste arbeta på att skapa en kärleksfull miljö. Jag är övertygad om att de flesta på Livets Ord vill ha en sådan miljö, men ibland har andra mål kommit i vägen. De flesta kristna jag känner är väldigt godhjärtade, men har svårt för känslor och djup, fast det problemet gäller hela vår moderna värld. Jag ville ha med det perspektivet, att även om jag blivit väldigt sårad, så blir jag det också i den vanliga världen. Däremot religiösa skador är allvarliga, för de kan få en att tappa tron.

Livets Ord har haft en osund syn på framgång som påverkat mig negativt. Jag trodde att jag skulle ha stora drömmar och önska mig ett rederi, men jag förstår nu att en större dröm kan vara att önska mig en roddbåt. Vi duger som vi är, orealistiska drömmar kan skapa prestationsångest. Vi behöver rederier, men desto fler roddbåtar.

Media överlag verkar vara religiösa analfabeter och har dålig förståelse för kristna sammanhang. SVT verkar tro att Livets Ord är mer slutet än i verkligheten. Jag har inte tappat kontakten med någon på Livets Ord men jag känner människor som har det. Livets ord har dock ofta förnekar problem.

Jag har försökt vara ärlig i den här texten och jag hoppas att jag lyckats förmedla mina känslor. Livets Ord är komplext och jag har länge försökt förstå vad jag känner, jag älskar alla mina vänner som jag känner därifrån, men jag har börjat tro att det inte bara finns ett Livets Ord utan flera. I vår tid är de flesta inte öppna för sådana nyanser.

Sen, vad är en sekt? Med tanke på hur avvikande Sverige är i historien så betyder det att Sverige är en sekt? Nej, åh förlåt mig… Det kallas progressivt.

Tack!

Annonser

4 reaktioner på ”En nyansering av mitt medverkande i Den Enda Sanna Vägen.

  1. Din naivitet är ditt bästa drag och visst kan man tycka att det var en viss svartmålning men slutorden från programmet beskrev sekterism som någonting alla kan fastna i att det inte bara har med religion att göra. Kärleken från Livets ord upplevde jag alltid som betingad och beroende av att man hade rätt värderingar utifrån vad gruppen,ledarna och i slutändan Ulf tyckte. Fördelen med att bli sårad utanför kyrkan är att människor inte behöver hålla upp en yta av godhet vilket gör det så mycket enklare att bli sedd som människa. Jag förstår inte hur du kan älska alla från den tiden och jag undrar om det verkligen stämmer. Du är iaf modig som går mot strömmen fortsätt med det.

  2. Blev positivt överraskad av denna text. Har ofta tyckt mycket du skriver är vinklat så att du bara ser saker ur ditt eget personliga perspektiv och vrider verkligheten för att passa in i den verklighetsuppfattningen. Denna text var dock ovanligt nyanserad. Tänkte bara skriva det som en liten kommentar då jag ofta rullar med ögonen och suckar när jag läser det du skrivit utifrån att jag tänker att ”när man inte har något bra att säga ska man vara tyst ” men när jag nu har något bra att säga är jag inte tyst. Det gläder mig att du behållit din tro även efter att du lämnat Livets Ord. Livets Ord är inte för alla men jag tror definitivt att det är en kyrka och ingen sekt och att det är för vissa och det är bra att det i denna text kommer fram att även du kan se något positivt i det och inte bara negativa saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s