Ett existentiellt och cyniskt testamente/flaskpost. Hur jag gått vilse i en mörk grotta och behöver hjälp för att hitta ut.

20141105-122105-44465116.jpg

En vädjan till mina vänner att komma med sitt ljus till den mörka grotta jag valt att undersöka (men jag borde inte gjort det). Mitt ljus är svagt och jag fastnar vid det jag är van vid, jag kan inte förstå grottan med bara mitt ljus och absolut inte hitta ut. Jag är samtidigt rädd och har krupit ihop i ett hörn och gråter och tappat all livslust eftersom jag börjat tro att det inte finns något annat liv än grottan. Det finns en bäck i grottan där jag lagt i ett brev i en flaska, som jag hoppas att någon hittar och förstår.

Att vara utelämnande uppfattas ofta fel, antingen att man är uppmärksamhetssuktande eller att man överlag är en väldigt instabil människa. Jag vill dock bara vara genuin och få tröst, och samtidigt vet jag att oerhört många från den sociala slummen känner likadant. Och det är det jag är ute efter, att nå människor som känner likadant. Det finns dock en risk att ni kommer anse mig vara högfärdig och döma ut alla andra, jag har brister, det förnekar jag inte. Jag älskar människor med hatar system. Alla mina tankegångar är kanske min sociala oförmåga att förstå det självklara.

20141105-122155-44515729.jpg

I vår äckliga tid finns inget utrymme för sorg eller tungsinne. Bloggar är en plats för mode, design, skvaller, politik, träning och framgång (inget fel med något av ämnena). Men uttrycker man sorg är man konstig och mer uppmärksamhetskåt än de bloggare som dagligen visar foton på selfies, sina nyköpta kläder eller sina framgångar på gymmet.

Jag är en väldigt positiv människa som ibland drabbas av negativa känslostormar, men i vår trångsynta värld, tror man inte på paradoxer. Därför kan jag inte både vara en optimist och pessimist. Därför måste jag vara en pessimist. Eftersom det negativa alltid slår ut det positiva i ekvationen. 1 x -1 = -1

20141105-122248-44568044.jpg

”Emanuel du tar dig själv, livet och andra människor på för stort allvar.” Jaja, men jag vill provocera i en värld där ingenting har något värde och där ingenting tas på allvar.

Jag kanske tänker för mycket. ”Den som tänker lever inte.” Ibland tappar jag all livsglädje och vill inte längre leva. Såhär är det, det finns vissa ting man håller sig fast vid, såsom drömmar, frihet, kärlek, mening, trygghet, Gud, status, framtidstro, det goda och skönhet. Men om allt detta brister, då finns det ingen mening med att leva.

20141105-122956-44996674.jpg

1. Drömmar. Men sen inser man att inga drömmar slår in. Och följer man sina drömmar blir man våldtagen och utnyttjad av andra som tjänar pengar på ens drömmar. Jag vill kunna överleva på min passion, men inte bli snuskigt rik eller odräglig genom den. Sen att satsa på en dröm anser många är att tävla mot andra. Men jag är inte ute efter att efterlikna eller överträffa andra, bara göra min grej.

20141105-122349-44629561.jpg

2. Frihet. Jag hatar alla äckliga strukturer i samhället och vill vara fri ifrån dem, men det är omöjligt att bli fri. Fri kan man inte vara i sin ensamhet, för en människa är ett socialt väsen. Ensamhet är fångenskap.

20141105-122455-44695690.jpg

3. Kärlek. Jag tror på sann kärlek, men många jagar något tillfälligt känslorus eller något religiöst illusions-artat. De har gjort kärleken till ett smutsigt simpelt och egoistiskt spel eller till ett himmelskt perfekt ideal ala Disney som är omöjlig att förverkliga. Jag vägrar följa dessa regler, men de flesta verkar styras av det ena eller det andra. När kärleken är ett spel är den så otroligt lättsinnig, impulsiv och har dålig uthållighet, kärleken är en drog inte en relation mellan två människor, för tänkte personer på att kärlek är att två individer skall växa in i varandra (såsom Dostojevskij så vackert uttryckt det), då hade de inte så rastlöst börja tänka på alla andra ”tänkbara” kärleks-objekt.

20141105-122547-44747963.jpg

4. Mening med livet, men vart hittar jag något sådant. Går inte veta eller bevisa något, hur skall jag då kunna tro på någon mening.

5. Trygghet, men den tryggheten är en illusion, trygghet hos människor som kan dö, svika eller försvinna. Sen den tryggheten vi har i vårt samhälle kan försvinna av yttre hot, och jag tror krig, katastrofer och sjukdomar är något som vi kommer se mer av i framtiden. Sen tror jag att trygghet inte går att ha i sig själv, den är beroende av något annat utanför sig själv. Tror vi människor är för svaga i oss själva.

20141105-122829-44909821.jpg

6. Gud, men finns Gud. Jag tror inte på någon religion, jag hatar religion, men jag älskar den Gud som borde finnas. Men var finns Gud som skall hjälpa mig i min smärta och längtan efter något rent och sant bortom alla religiösa fördomar och floskler. Om jag genuint ropar, varför svarar han inte. Varför skall jag som så ihärdigt sökt öppet, bli straffad. Jag anser att i mitt sökande efter sanningen (Gud) har jag blivit mer straffad än belönad. Rent socialt. Jag som blivit inpräntad att det skall vara motsatsen. Men jag insåg aldrig att man hela tiden bara skall låtsas, för gör man något på riktigt då blir man straffad. Den falske som är bäst på att låtsas belönas alltid. Det är ett ting som är säkert. Den som är ärlig är aldrig trovärdig, för den ärlige tvivlar på sig själv och sanningen.

20141105-122908-44948859.jpg

7. Status och framtidstro. Men wtf har jag för status och framtidsutsikter som inte vill utbilda mig propert, eller anpassa mig efter sociala strukturer eller det byråkratiska samhället eller något system. Jag är förvirrad och för upptagen med att tänka på meningslösa existentiella ting som ingen annan tänker på, således slösar jag bort mitt liv. Men jag tänker inte bli en marionett för maktens människor. Dör hellre än att bli ett stenblock i pyramiden.

8. Människan är vacker och godhet existerar. Men om människan är självisk, ond osv. Då finns det ingen skönhet eller mening med att leva. På en lektion utbrast jag ”vill man då ens leva” angående machiavellis uttalande om att människan är alltigenom ond. Stämmer detta, då tänker inte jag delta i livet. Jag avskyr då livet och tänker inte vara en del av det.

20141105-122731-44851068.jpg

Om jag inte gör ett avryck på världen på något vis (hur kan man göra det i universums mått, i storlek är jag inte ens ett kvalster), får ingen avkomma (pratar inte om fysisk avkomma) och ingenting finns efter detta liv, varför skall jag då ens leva en dag till. Jag ser inte som att det spelar någon roll. Jag är känslig och klarar inte av det sociala konstruktioner som byggts upp i vårt samhälle. Jag kan inte anpassa mig eller utnyttja de konstruktionerna eftersom jag vill vara genuin.

”Men skyll dig själv din jävla mes.” Men jag skiter i det. Jag vill leva genuint och bli älskad för det. Jag älskar mig själv det gör jag, men ensamheten överlever ingen på och är livet meningslöst kan jag älska mig själv men till ingen nytta. Samt är det en omöjlighet att bli älskad för den jag verkligen är så finns det ingen mening med att leva. (Ensamhet måste förtydligas, jag är ingalunda ensam, men jag pratar om en inre ensamhet, en känsla av distans till alla andra människor).

20141105-122653-44813144.jpg

Är livet bara ett spel, bye, bye. Men finns det ett liv bortom spelet, då är jag en optimist som med ett helt öppet hjärta knarkar sönder varje vrå av det sanna livet. Jag tror på genuinitet och telos (mening med livet), men att vara ensamt praktiserande av sin tro är inte tryggt och ger en inte särskilt mycket njutning. Men ett hopp bultar i hjärtat. Det måste stämma, det måste stämma. Annars är förgängligheten allt, och om förgängligheten är allt, varför fortsätter människor att leva? Den som lever tror uppenbarligen inte på att förgängligheten är allt. Blir jag övertygad nihilist eller ateist, då kommer jag inte leva särskilt länge. För jag kommer falla på det jag främst älskar hos mig själv, min svaghet och känslighet. Att hoppa i ån blir då en logisk slutsats.

Jag behöver inget stöd i mitt eget värde. Rent teoretiskt har jag ett värde, utgår man från prestationer då har jag inte mycket värde, men utgår man från kapacitet, då har jag ett väldigt högt värde. Nu tror jag dock att värde är oberoende av prestation och
kapacitet utan bara det faktum att man existerar/har existerat.

20141105-123041-45041819.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s