När ögon talar utan ord

Vi har alla varit med om det. Den enligt mig högsta formen av kommunikation. När man utan ord, handling och gester kan kommunicera enbart med ögonen, ibland med lite hjälp av ett leende.

Ibland är det så starkt att man direkt kan avläsa varandras tankar. Varje gång detta har hänt, med en familjemedlem, en nära vän, eller ibland en total främling, så har det ögonblicket etsats fast i mitt minne. Sådana ögonblick försvinner inte så lätt bort i glömska, även om det egentligen inte hände så mycket. Men det är en stämning en känsla, en underbar känsla. Då känns allting i världen större än tidigare, man får vidgade vyer. Denna kommunikation är den vackraste.

Oftast brukar den komma när man på något sätt delat något med en annan.

Som en gång när jag satt på en busshållplats då en konstig man kom plötsligt, snackade goja hoppade fram och tillbaka och stojade. Det satt en till vid hållplatsen och hennes och mina ögon möttes och kommunicerade glädje över denna man. Vi sade inte ett ord, men ändå förstod vi vad båda tänkte.

När jag och min vän i gymnasiet hade hoppat i snö och tjoade och då vi fick se en rullstolsbunden som kollade på oss med sann glädje. Vi båda brukade tala om att denna stund var bland de lyckligaste i våra liv.

När jag någon gång sagt något inte direkt elakt men som landat fel och blicken i en människas ögon falnar likt vissnande glöd. Det är däremot inte en lika glädjande upplevelse. Men ändå är den vacker och oförglömlig.

Eller så enkelt som när jag väntar på en hamburgare. Och jag ser hur servitrisen helt plötsligt ser åt mitt håll. Min blick utstrålade frågan. ”Är hamburgaren klar” Och allt hon behövde göra var att nicka smått för att jag skulle förstå att den var det. Jag förundrades över hur jag hade kunnat fråga en fråga bara med hjälp av mina ögon. Jag tycker det är helt fantastiskt att man har den möjligheten.

Eller som jag någon gång, minns inte när, men under någon marknad. Men på något sätt hade jag gjort något och en äldre man som såg vis ut, kollade på mig med värmande glädje. Det är typ en sådan blick man vill möta efter att ha rest genom Antarktis isande vinter, man fryser och man är hungrig. Sen hittar man en liten trästuga och så knackar man på och den man möter där inne är denna man som ser på en med sann faderskärlek.

Relaterade inlägg

Om någon satt sitt avtryck på mitt hjärta kommer jag aldrig glömma det!

Karisma kan bedra!

Beundran och fascination

Annonser

En reaktion på ”När ögon talar utan ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s